Rättssubjekt, rättskapacitet och rättshandlingsförmåga

Juridiska – jordens svåraste språk? 

Det juridiska systemet kan kännas krångligt att förstå sig på. Ibland kan det till och med kännas som att juristerna har ett eget språk – juridiska. För advokater och domare är det enkelt att navigera mellan alla termer och begrepp, de jobbar ju med juridik varje dag – men för oss andra kan det vara som att gå in i en djungel utan varken karta eller kompass. 

Vi på Jurio vill göra juridik enkel att förstå – så att alla har samma möjligheter att ta hand om sina juridiska angelägenheter, inte bara proffsen. Rättssubjekt, rättskapacitet och rättshandlingsförmåga är exempel på några av de där kluriga begreppen som juristerna slänger sig med.   

Rättssubjekt, rättskapacitet och rättshandlingsförmåga 

Nu gäller det att hålla tungan rätt i mun – för här kommer några kluriga begrepp. Begreppet rättssubjekt används ganska ofta inom den svenska juridiken. Allra främst används termen i juridisk litteratur, men det förekommer också i flera lagar och rättsfall. 

Men vad är egentligen ett rättssubjekt? Definitionen av rättssubjekt kan vara svår att förstå eftersom rättssubjekt förklaras såhär: “Ett rättssubjekt är en person som har rättskapacitet”. Det säger ju inte så mycket för den som inte vet vad rättskapacitet är. Att någon har rättskapacitet innebär att den har förmågan att äga egendom och ha rättigheter, samt ha förpliktelser och skulder. Rättskapacitet kallas ibland också för rättsförmåga. 

I svensk rätt finns det bara två grupper som kan vara rättssubjekt, nämligen juridiska personer och fysiska personer. Den som har rättskapacitet är ett rättssubjekt. Rättskapacitet är i sin tur förmågan att ha rättigheter och skyldigheter. Juridiska och fysiska personer är rättssubjekt eftersom de har förmågan att ha rättigheter och skyldigheter. 

Motsatsen till rättssubjekt är saker, alltså objekt. Ta till exempel en fotboll. Fotbollen har inga rättigheter eller skyldigheter, det innebär att den inte har rättskapacitet, vilket i sin tur innebär att den inte är ett rättssubjekt. 

Alla rättssubjekt har rättskapacitet, men inte alla rättssubjekt har rättshandlingsförmåga. Att någon har rättshandlingsförmåga innebär att de har förmåga att själv göra rättsliga handlingar, till exempel att köpa och sälja något eller att ingå avtal. 

Här är några exempel på rättssubjekt som har rättskapacitet, men inte rättshandlingsförmåga: 

• Omyndiga personer (det vill säga personer under 18 år) 
• Personer som är ställda under förvaltarskap (till exempel personer som på grund av sjukdom är ur stånd att själva ta hand om sina angelägenheter) 
• Personer som är påverkade av en psykisk störning 

Man kan också ha begränsad rättshandlingsförmåga. Detta gäller till exempel för personer som är försatta i konkurs – de får inte ha hand om den egendom som tillhör konkursboet, liksom de inte får ingå avtal som kan göras gällande i konkursen. Personer i konkurs har dock inte helt tappat sin rättshandlingsförmåga – de får fortfarande vidta rättsliga handlingar som inte kan påverka konkursen. 

Ett annat undantag gäller för omyndiga personer som har fyllt 16. Personer över 16 år har nämligen viss rättshandlingsförmåga. De får själva bestämma över den egendom de förvärvat genom eget arbete – det betyder att de får köpa saker för de pengar som de har tjänat genom till exempel extrajobb. 

Skillnaden mellan att ha rättskapacitet och rättshandlingsförmåga är att rättssubjekt (det vill säga fysiska och juridiska personer) ALLTID har rättskapacitet, men bara VISSA rättssubjekt har rättshandlingsförmåga. Ett nyfött barn har rättigheter och kan vara ägare till egendom (rättskapacitet), men barnet kan inte ingå avtal eller sälja sin egendom (rättshandlingsförmåga).