25. november 2025
Bara för att du jobbar innebär det inte automatiskt att du är anställd i lagens mening. Det finns nämligen en tydlig skillnad mellan att vara arbetstagare och uppdragstagare – och de kan få ganska olika konsekvenser. Här går vi igenom vad som skiljer rollerna åt och vad det kan innebära för dig!
Många tänker att man är anställd så länge man jobbar och får lön, men verkligheten är inte alltid så svartvit. Oftast är du anställd (arbetstagare), när du har en arbetsgivare som ger dig lön som ersättning för ditt arbete. Arbetsgivaren bestämmer också vilka arbetsuppgifter du har och hur jobbet ska utföras.
Men arbetsgivaren får inte bestämma allt! Sånt som arbetsmiljö, uppsägning och semester styrs av lag. Dessutom betalar arbetsgivaren arbetsgivaravgifter, som bland annat går till pension och sjukförsäkring.
Om du istället ses som uppdragstagare finns det ingen skyddslagstiftning såsom lagen om anställningsskydd (LAS) att luta sig mot. Här råder avtalsfrihet, alltså att du och uppdragsgivaren själva bestämmer hur uppdraget ska se ut, vilka villkor som gäller och hur arbetet ska utföras.
Gränsen mellan uppdragstagare och arbetstagare kan ibland vara knepig, särskilt utan ett tydligt anställningsavtal. Det mest typiska för en uppdragstagare är att personen har betydligt större självständighet än en arbetstagare.
I de flesta yrken är man arbetstagare, men vissa roller faller helt eller delvis utanför begreppet. Exempelvis räknas en VD som arbetstagare men undantas från skyddet i LAS, medan en konsult är en uppdragstagare som därför inte heller har LAS-skydd.
När man avgör vad du faktiskt är utgår man oftast från anställningsavtalet – muntligt eller skriftligt. Det viktiga är vad ni kommit överens om och hur det fungerar i praktiken. Det räcker alltså inte att det står “arbetstagare” i avtalet om arbetsrelationen i verkligheten säger något annat.
Det som framför allt utmärker en uppdragstagare är graden av självständighet. Arbetstagare har ofta viss lydnadsplikt: fasta tider, givna arbetsuppgifter och en chef som leder arbetet.
Faktorer som talar för uppdragstagare kan vara att du:
Andra signaler kan vara att jobbet är tillfälligt, att du kan ta andra uppdrag vid sidan av, eller att du är registrerad för F-skatt.
Det krävs inte att alla dessa punkter uppfylls för att du ska anses vara uppdragstagare. Det handlar alltid om en helhetsbedömning av situationen och vilken typ av arbete det gäller.
Jobbar du exempelvis hemifrån är det helt normalt att använda sin egen dator – det gör dig inte automatiskt till uppdragstagare!
För uppdragstagare är avtalet den viktigaste tryggheten. Som arbetstagare finns det lagar som skyddar dig, även om avtalet säger något annat.
Uppdragstagare omfattas inte av LAS, har ingen lagstadgad rätt till semesterersättning och uppdragsgivaren behöver inte betala arbetsgivaravgifter. Du ansvarar själv för skatt, pension och försäkringar. Ditt eget skyddsnät, helt enkelt!
Den snabba digitaliseringen har förändrat arbetsmarknaden rejält. Allt fler jobbar i så kallad gig-ekonomi, där man tar enstaka uppdrag, så kallade gig, istället för att ha en fast anställning.
I många gig-roller jobbar man mer självständigt, likt en uppdragstagare. Ett exempel är personer som kör personer i sina egna bilar via bokningsappar.
Än så länge ligger stora delar av gig-ekonomin utanför den traditionella arbetsrätten, och skyddet är begränsat. Vissa nya regler har börjat dyka upp, men det är fortfarande oklart huruvida gig-arbetare ska ses som arbetstagare eller uppdragstagare.